Dagens känsla - spänd förväntan

Det var ju kul. För en gångs skull tar jag upp en känsla som åtminstone kan uppfattas som liiite positiv!

Anledningen till min spända förväntan är att vi håller på att buda på ett hus. Det är spännande och jag hoppas att vi får det, samtidigt som jag är livrädd för att vi ska få det. Hur kommer vi att relatera till att helt plötsligt ha ett gemensamt hjärta som visar att vi är en familj. Det känns nästan svårt att relatera till. Och hur ska det gå när vi gemensamt ska vända och vrida på varenda sak vi äger för att avgöra vad som ska få äran att följa med in i vårt gemensamma hem?

Vårt lyxliv has got to go. Eller snarare slöhet som avspeglar sig i att köpa sig ur ansträngning. Vi kommer att behöva pengarna, och hur ska det gå om jag nu ska vara mammaledig om ett tag?? Hur mycket pengar får man då? Räcker det till alla levnadskostnader ändå?

Tankarna bara snurrar i kontrollfreakshjärnan, samtidigt som längta-efter-samhörighetshjärtat klappar vilt och lyckligt. Jag antar att det är detta som kokar ner i spänd förväntan. Om man nu ska sammanfatta det alltså.