Idag har jag varit med om en sak som de flesta nog aldrig behöver prova på. Jag har lagat min egen tand. (Utan att vara tandläkare.) Jag var hos tandläkaren, och då han efter 6 normaldoser bedövning fortfarande inte kunde peta i tanden som skulle rotfyllas så bestämde jag mig för att det var nog. Problemet var ju bara att då hade han ju hunnit borra upp ett stort hål i min tand som jag inte kunde gå omkring med. Att han skulle få fylla igen det och peta med sin lilla vassa metallsticka i min mun mer var otänkbart. Då föreslog min gulliga tandläkare att jag skulle göra det själv, så jag kunde känna hur hårt jag kunde trycka. Sagt och gjort. Tandis höll en spegel och instruerade, och jag fyllde igen hålet.
Problemet är ju bara (förutom att jag inte kan stänga munnen för då dör jag av smärta) att jag har liksom stängt in det onda, så om två veckor efter antibiotikakuren måste jag ju dit och försöka igen.... Ångest!!
Det är alltså tandvärken som är den tydligaste känslan för dagen. Fast med den kom ju ett antal känslor som var mindre påtagliga, men precis lika verkliga. Rädsla, panik, sorg över förlorade pengar (4200 närmare bestämt), och maktlöshet när man inte förstår vad som är fel.
Idag har vi också dragit oss ur budgivningen på ett hus som vi verkligen, verkligen ville ha. Det blev för dyrt, och vi fick lägga oss. Jättetråkigt men klokt tror jag.
Jag hoppas på fler positiva känslor imorgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar