Ångest light är inte riktig ångest, sån där som gör att själen förtvinar och får en att vilja skrika, gråta, försvinna, och slita håret av sig - allt på samma gång. Nej det här är en lite mindre ångestfylld ångest. Detta är viktångesten.
Jag och viktångesten har kamperat ihop i lite mer än tio år nu. Vi har lärt känna varandra, och vet egentligen att vi trivs bäst på varsitt håll. Ändå kan jag inte låta bli ibland att göra exakt de där grejorna som jag vet lockar fram honom.
Som idag när jag hade lagt upp dagens kost enligt plan för att hinna gå ner till vanlig vikt innan semestern börjar. Det rullade på utmärkt förbi frukost, lunch och middag. Sen skulle jag baka och rätt vad det var hade jag ätit motsvarande en två-tre middagar i näringsinnehåll. Nu mår jag dåligt och min kompis viktångesten har slagit rot innanför min ytterdörr igen.
Tänk att man aldrig lär sig. Nu MÅSTE jag ta tag i situationen imorgon. Basta!
Det var länge sen jag skrev innan detta, och som en note to self så har jag missat dagens känsla - tvivel. Det måste jag skriva om nästa gång det dyker upp. Det är ju så himmelens malande och destruktivt så det blir nästan intressant. Hur tar man tag i tvivlet konstruktivt?!?
Jaja, nu ligger kakorna i sophinken och jag ska krypa ner i sängen. Bättre lycka nästa baknings-gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar