Dagens känsla - som vanligt

Det här är en konstig dag. Allt är som vanligt. Det borde det inte vara.

Igår hade vi ett sånt där omvälvande, djupt samtal. Det var både intressant och obehagligt, och saker och känslor kom fram som verkligen borde få mig att överväga min situation. Men jag vill inte. Borde jag? Vågar jag? Äh, det spelar ingen roll nu längre ändå. Ledsen för att jag talar i gåtor, men det är svårt att precisera utan att hänga ut oss och vårt liv för mycket.

Det är läskigt att vända och vrida på kärlek också. Rätt som det är så har man vridit på den ett varv för mycket, och luften går ur den och den faller platt ner. Och det vill man ju inte. Man kanske inte ska reducera den till en bunt med ord, det kanske tar bort det magiska?

Det är konstigt ändå, för jag är lugn i magen trots vårt samtal som var ärligare än de flesta skulle uppskatta. Jag har analyserat och funderat på hur jag och min älskling mår och reagerar, och trots att det ofta ser allt annat än ljust ut så är jag lugn i magen. Betyder det att allt kommer att ordna sig, eller att någon har blandat valium i mitt dricksvatten? Inte vet jag, men jag hoppas på att det är någon form av gudomlig insikt som har planterat ett frö av förtröstan i mig.

Det är på grund av allt detta som det är så konstigt att allt är som vanligt idag. Men det är väl bra. Eller?